dikt
"Sakta sakta lyfte flickan upp sitt huvud över det vita glittrande snötäcket.
Men snabbt föll huvudet ner igen. Men en röst som sa "Va inte rädd lilla flicka." flickan slutade att vara rädd och sakta tog ett par varma händer tag om henne. Och sakta drog henne upp. Skogen som var så stor så stor. Blev mindre och mindre."
Kommentarer
Trackback
