Dikter som jag ömm har skrivit.

Bara så ni vet. Så är jag inte en sådan där poet. Men men vem vet vad som händer framåt i tiden.
"När jag såg dina läppar. De läppar som var så röda. Och såg så mjuka ut. Jag försökte motstå att kyssa dem sådär direkt. 
Men varför gjorde jag inte det? 
Om jag visste vad som skulle hända, vad som skulle hända, när ditt svarta hår slutade skina. Ditt mörka hy blekna. 
Dina läppar blir vita, svaglösa. Dina ögon hade kvar sitt...sin färg. Men de var tomma. Som om du sakta tröttnade. 
Men kämpade det gjorde du. Och hop fyllde min kropp. Hopp om att du skulle överleva. Min kärlek till dig växte sig stark. 
Och sen någon gång så...så ska jag kyssa dina läppar. Få allt det som hade nästan dött. Bli levande igen. 
För jag....älskar dig."

Vågorna och vindarnas dans

 

Vindarna och vågorna dansar. Man ska bara lära sig dansen. Det brukar mest vara vindarna som styr dansen.
Dansen mellan vinden och vågen. Och dansen mellan våg och människa. Eller ett djur, fågel.
Det brukar vara  vågen som styr människan, har du någonsin sett en männiaka styra vågen?
Tänkte väl det.
Men man ska bara förstå sig på och lära sig dansen. Sen när man väl har lärt sig dansen. Så dansar man med vågen och vinden leker med ditt hår. Vågen för dig dit och hit. Vinden leker med ditt hår. Så det dansar sin egen lilla dans med vinden. Livet leker. Eller livet är en dans.
Ibland slutar dansen fortare än väntat. Och ibland är leken slut.

Flickan på bron

 

En flicka sitter på en bro. Hon dinglar med benen och känner vågorna mot hennes ben. Ögonen är röda av tårarna som rinner ner för hennes kinder. Hon torkade bort dom i början men sen lät hon dem rinna. Hon snyftade till. Och hörde hennes namn ropas och kände att någon började springa på bron. Det var tre par fötter som stannade bakom och bredvid henne. Och hon kände sex armar runt hennes hals. Och flickans läppar började dra sig uppåt. Och flickan log ett litet leende.

Allt tillsammans i en enda röra

 

Flickan på bryggan och flickan som dansar med vågorna. Är samma lilla flicka. Havet symboliserar hopp och frihet. Man klarar sig inte utan det. Utan det skulle man ta självmord. Hoppa mot någon vass klippa. Men det gör man ju inte bara sådär. Allt har en orsak. Och alla finns vi till för att bilda familj och  att leva livet. Sen dör man i någon sjukdom...

Kom gärna med kritik men gör den till positiv och inte till t:ex  "Du suger på det där". Och jag har skrivit som sagt dem själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0