:..

Känner mig så osäker i allt. Att vara kvar är nog det jag mest är osäker i. Det börjar mer och mer kännas som jag gjorde fel val. Men ändå känns det rätt. För när jag tog valet att stanna så fick jag underbara vänner.
Vänner som har fått mig må bra.
Men om jag hade tagit valet att försvinna, så hade jag varit med personen som jag älskade, en person som försvann när jag var nio och skulle fylla tio.
Och tankarna/drömmarna skulle  aldrig ha hemsökt mig.
Något i mig säger att jag snart inte har något val. Det finns bara en väg.
Och man blir så trött på folk som säger "Jag känner dig" för du känner fan inte mig. Du vet inte mina känslor eller något.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0